jennyakesson

Vad är bättre än en söndagkväll med partiledardebatt, pepparkaksmuffins och duntofflor?

Wait for it... wait for it.....





Aston Kutcher!!!

7,5 poäng Mark- och miljörätt.
Håll i er gott folk!

Med reservation för att jag enbart har fulländat knappt en fjärdedel av min utbildning vill jag påstå att jag påbörjat den minst upphetsande kursen på programmet.
 
Det hoppas jag!

Knappt en vecka har gått sen introduktionen och jag är redan spyfärdigt trött på möget!

Riktigt vad det är som gör att jag ratar ämnet vet jag inte men förmodligen är det en kombination av följande:

Föreläsaren: Tänk dig en gråhårig tant i manschesterbyxor, lusekofta, kånkenryggsäck som saknar vad jag vill kalla personlighet/själ. Hon håller samma tonläge i två fruktansvärt långa timmar och visar inga som helst tecken på färdigheter i hur man ler.
Okej, det var ytligt av mig. Som pedagog ser det tyvärr inte mycket ljusare ut. Trots fyra föreläsningar kan jag inte riktigt svara på vad det är jag läser.
"Eeeehh.. miljöbalkens tillämpning..typ?"

Litteratur: Nåväl, juridisk doktrin i allmänhet och pedagogik är en ekvation som aldrig håller.

Ämnet: Vet som sagt inte vad det handlar om.

Lagrum: Mycket EU-rätt, pluspoäng för det!

Kursare: Cirka 30% av de som dyker upp på föreläsningarna är mer eller mindre deprimerade över det underkända resultatet av "monstertentan" i december. 10 % deltar aktivt och resterande 60 % är apatiska, däribland jag.

Utöver detta känns det tungt att inte helt ha avslutat termin två där jag har hemtentan kvar.

Om tre veckor har vi tentamen i mark- och miljörätt och skiten är äntligen över.
Då är det dags för den sociala dimensionen och efter mina erfarenheter såhär långt förväntar jag mig en föreläsare med långt risigt hår ikädd en tunika och ett par jesussandaler som sjunger "We shall overcome"

Off the record vill jag tillägga att jag är fruktansvärt trött på minusgrader, kommunister och hovbölder!

Hejdå farfar..

 
Jag är inte redo att förlora dig..

Jag vill inte acceptera att du inte längre finns här hos oss.

Det känns som igår vi gick de långa promenaderna på Kastanjegården med Gina.
Oavsett väder vandrade vi iväg, du, jag, Daniel och farmor.
Trots den tidiga timmen var det den bästa tiden på dygnet.

Det känns som igår vi var på Jägersro och tittade på hästarna. Var än du, jag och pappa gick var det någon du kände som skulle hälsas på. Det tog en evighet innan vi kom till fullbloden i ledvolten, men det gjorde inget för det var min farfar alla ville hälsa på, min farfar.

Du var med mig när jag uppfyllde min dröm att börja rida, jag ville bli som dig en dag och rida de vackra hästarna på Jägers. Precis som på fotografiet där hemma..

Det absolut starkaste minnet jag har av dig och det som betyder mest är inte mer än 8 ½ år gammalt.  
Precis hemkommen från USA åkte jag och mamma ut till stallet för att se min häst, min egen häst som du tagit hand om medan jag var bortrest.
Ni kommer ut på stallbacken och det första han gör är att ställa sig på bakbenen och slå över.
”Han är lite frisk, men det är bara bra”

Eller den dagen jag drog ut en lös söm ur Felix sko. Du var mäkta stolt och gick runt och visade sömmen för alla i stallet.
”Den här har mitt barnbarn dragit ut, den borde jag rama in och sätta upp på väggen”

Jag blev aldrig jockey farfar.
Men jag fick uppleva känslan av att rida en galoppör i täten på upploppssträckan på Jägers.
En upplevelse som du och jag delar.. Precis som kärleken till hästarna..  
Jag var som du på fotografiet.

 Jag är oändligt tacksam för allt du har gett mig farfar.
Givetvis kärlek, men framför allt de egenskaper jag har ärvt och som jag tänker hålla fast vid livet ut.

Envishet – Styrka – Mod – Positivitet – Och kärleken till djur

De sista du sa till mig var att jag inte skulle oroa mig mer. Du syftade säkerligen på Felix och hans ständiga krämpor men allt jag tänkte på var dig.
Cancer är åt helvete och jag önskar Gud lät dig stanna lite längre.


Men vet du farfar, nu behöver jag inte oroa mig längre. Nu vet jag att du slipper smärtan och frustrationen över att inte få se och höra livet. Du har lämnat oss för ett bättre ställe med Gina, Rossi och Ludde som sällskap.

Jag saknar dig fruktansvärt mycket farfar och det finns så mycket jag önskar att jag sa till dig innan det var för sent.

 Felix glömde inte bort dig och kommer aldrig att göra. Vi är båda oerhört tacksamma för att du har fört oss tillsammans och din kärlek till oss kommer alltid att finnas kvar.

Älskar dig farfar, min lille farfar…

/Dina bambuser Jenny och Felix  

Donatello Leonardo Michelangelo Raphael

Julkalendern är fruktansvärd, jag blir så ledsen..

"Salve-Henrik" har inte längre en plats i mitt hjärta..

Tur att jag har Asbjørn i Nissene på låven!

"Der fikk jeg nötta!"

Uppsatsen inne, hästen riden och kylskåpet fyllt - nu väntar ett ett långt varmt bad!



Mallorca -07 goes Mallorca -10?

God aften gott folk!

Den absolut vanligaste statusuppdateringen på Facebook just nu är:
"Jag har vaccinerat mig mot Svinis! Det gör såaaaaa ont! Stackars mig! Jag är bäst, puss och kram!"
Typ..

Eftersom jag inte är så patetisk att jag tigger medömkan på FB så känner jag mig tillåten att göra det här istället.

Tyck synd om mig.
Jag har (precis som en stor del av Sveriges befolkning har/kommer att göra) vaccinerat mig, mina biverkningar (som btw var fett coolt) var en fullständigt avdomnad arm i ca ett dygn.
Jag har gjort denna uppoffring för att skydda mina medmänniskor (mig själv) 
 
Nu ska jag dricka kanelte, skriva uppsats (yeah right) och knarka nyheter.
Imorgon drar jag till Bryssel!

Ciao suckers!



Hahahahahah!!

Jag har ett problem.

Efter ett år i Lund har jag till min stora lycka äntligen hittat ett bra falafelställe.
(Eftersom staden är just Lund och inte Malmö förstår ni problematiken)
Under några veckors tid har jag varit trogen stamkund 2-3 dagar i veckan, utan att bli det minsta besviken.
Men så vände det, idag..

Strax efter projektmötet börja en inte alltför ovanlig process i mitt huvud:
1. Jag är hungrig
2. Matlådan står givetvis i ett kylskåp i Arlöv
3. Vad och var ska jag äta?
4. F***K va jag e hungrig!!
Medans jag surade på mig själv p.g.a min bristande förmåga att bifoga matlådan så rörde sig mina fötter automatiskt mot falafelstället.
Jag tvekadade en sekund.. Men äh, why not?
Jag ska säga why!
Min beställning, väntan på tillagning och betalning brukar i genomsnitt gå på max 5 min.
Idag tog det 20 min! Inte för att det var många kunder, jag var ensam.
Det var en 20 min lång dejt med falafelsnubben!
Man kan i princip säga att jag har förlovat-, gift- och skiljt mig på mindre än ½ timme.

Nu till problemet.
Det enda stället i Lund som kan servera ätbar falafel är nu no access area för mig.
Såvida pappa inte vill ha tjugo kameler i trädgården.

åt helvete med cancer

Den killen gör min morgon

Du var den bästa morfarn´ någonsin.

Tack för all kärlek du gett mig.

Älskar dig..

..din kullese..